Svenskt Mete
Klockan börjar närma sig tre snåret och jag tömmer kaffebryggaren på sin sista dos energi. Det är bara en rulle kvar mellan mig och något som skulle komma att bli en av de bästa helgerna i mitt liv. Lager efter lager bytts ut, på med lite olja och jag är klar för avfärd. Hela natten har tillbringats att trimma utrustningen men nu får jag äntligen bära ner allt till bilen och ge mig av. Det är först när jag sitter i båten och börjar ro som jag vaknar till ordentligt av fiskesuget. Solens strålar börjar sakta men säkert sträcka sig över trätopparna samtidigt som ankaret glider ner mot botten. Favoriterna plockas fram och en trogen tjänare sätts på tafsen. Det är en bulldawg magnum – black som tidigare visat sig riktigt effektiv. Jag ryser till av kylan och börjar fiska av första platsen, hala tiden ligger fokus på punkten där linan skär vattnet och plötsligt flyger linan iväg. Mothugget sitter på en millisekund och tungungen är ett faktum. Fisken pressas in till båten och jag känner att det utan tvekan är en bättre fisk. Men väl under båten tar de tvär stopp. Mitt figrig pressas till max men fisken simmar lugnt vidare och jag får ge efter på sliren. Efter ett par rusningar lägger madammen äntligen upp sig efter båtsidan och minna fingrar glider snabbt in under gälloket. Fisken läggs varsamt på mattan och karpsäcken åker fram. Måttband, vägsäck och Electro Samsonen plockas fram och efter ett par minuters återhämtning lyfter jag återigen fisken över relingen. Det för när måttbandet sträcks ut som jag förstår att det rör sig om ett nytt pers, 128cm och vågen pressar 13540gr. Gäddan får tillbringa ytligare en tid i karpsäcken medan jag med försiktig het tar mig in till land ditt en vän något senare kommer för att knäppa ett par grymma bilder. Glädjen är obeskrivlig, min fjärde över 125cm och äntligen 13+! Det är inte mycket mer att göra än att fira med att fiska vidare. Jag lägger mig på samma plats som tidigare och redan inom ett par kast sitter yligare en finning på kroken. Det visar sig vara en 117cm fisk på 10080gr som jag väljer att föreviga med självutlösaren för att snabbt kunna returnera madammen. Jag mumlar för mig själv att detta är ta mig tusan inte sant! Fisket forsätter och någon snippa kliver på. Först när jag byter till en gammal westin jerk och släppar den längs botten kliver ytligare en finare pjäs på. Den hugger nästan rakt under båten på fyra meter lina och skrämmer mig rejält när den groteska käften skakar vilt mitt framför ögonen på mig. Fingrarna är återigen snabbt under gällocket och fisken ligger snart på mattan och ännu en tia kan konstateras. Denna gång en riktig slipps på 10640gr fördelat på hela 123cm som Christer, en av skolans lärare fick komma ner och föreviga.
Mer hände inte den dagen men morgonen där på stod jag återigen och dängde minna gummiklumpar. Fisket var betydligt trögare och det hände nästintill ingenting förens fram på eftermiddagen då jag beslöt att fiska kring en bäverhydda där jag anade att en hel del bytes fisk borde trivas i skydd av alla grenar. Det dröjde inte länge fören något suger i sig min bulldawg black likt en omvänd vattenjet. Mothugget sitter och fisken börjar genast försöka ruska sig fri varpå den försöker ta sig in bland hyddans grenverk. Efter ett par sekunder nervösa rusningar ligger fisken äntligen på mattan och jag bara skrattar. Helt sjukt, helt sjukt… är det ända jag får fram innan även denna tia får syna karpsäcken. Denna gång fick jag hjälp av några ungdomar som befann sig i närheten med fotograferingen och fisken visar sig väga 10280gr med längden 116cm.
Dagen därpå var det söndag och jag hade nu med mig Pelle ut i båten. Förhållandena denna dag var inte i närheten av lika övertygande som tidigare. Knappt ett moln på himmeln och en sol som var på väg upp på tok för snabbt. Men vi antog att fisken borde uppehålla sig i närheten av samma platser som dagarna innan. Och mycket riktig har Pelle första kontakten redan på andra ankringen. Hans spö bugar sig djupt i mothugget och fisken följer utan större problem med tills det tar tvärstop och gäddan beslutar sig för att gå helt åt andra hållet och av den följande rusningen kunde vi avgöra att de borde vara en fisk av riktigt grov kaliber innan krokarna på hans gamla westin jerk helt plötsligt tappar sitt fäste. Vi står som förstelnade av händelsen medan humöret sjunker avsevärt. Men vi fiskar moloket vidare. Timmarna går och vi landar endast någon enstaka snippa. Vi beslutar oss för att dra oss vidare vilket visade sig vara ett klokt beslut. Pelle har nu byt till ett par nya gamakatzu med dubbla fjäderringar och står för fösta kontakten. Till början tippar vi på en mindre tills gäddan uppenbarar sig i ytan. Vi inser att det rör sig om Pelles första tia och nervositeten för att sumpa även denna fisk till tar allt mer. Men allt går som det ska och vi kan inte göra annat än att jubla! Efter en snabb dokumentering får madammen friheten åter och Pelle kan konstatera sitt nya pb på 10620gr på 116cm. Strax därpå drar jag snabbt en åtta följt att en nia och vi tar oss en välförtjänt lunch. Dock blir den inte lång, fiskesuget kallar och vi beslutar oss för att dra oss tillbaks till samma plats där Pelle tappade den finare fisken. När vi efter en lång rodd kan släppa ankaret märker vi att ett rejält oväder närmar sig. De vi tänker är att det antingen blir ett helsikes fiske eller ett helsike för oss. Det dröjer inte länge fören regnet och blåsten kommer och på ett par minuter är vi genom blöta. Vi dänger i ösregnet i något som känns som en evighet innan något äntligen händer. Återigen har en fin fisk fallit för min bulldawg och Pelle kan snabbt stå för landningen. Det visar sig vara en russkit fin madam på 11560gr fördelat på 118cm. Fisken får simma hem och fisket fortsäter. Men redan efter andra kastet känner jag återigen hur något kniper min bulldawg. Det dröjer inte länge innan vi kan konstatera att det är samma 123:a som jag fick under fredagen. Dock har den tappat i vikt och pressar inte vågen till mer än 10360gr, men jag är lika nöjd för det!
Denna fisk sate punkt för en oförglömlig helg. I efterhand kunde vi konstatera att vi fått lika mycket fisk över tio+ som där under. Själv trodde jag att detta skulle bli mitt sista fiske i vattnet innan studenten men på kommande lördag avvek jag från allt packande, fiske suget var förstort! Fiske prylarna slängdes in i bilen och jag drog iväg. Redan innan fisket drog igång stod solen högt och värmen var stekande. Men det kunde inte hjälpas, bästa medicinen att dämpa fiskesug på är att fiska! Efter en snabb rodd får ankaret glida i och bara efter att par kast drar något som jag tror är en bättre fisk i sig min westinare. Men de visar sig vara en sjukilos fisk som snabbt krokas av vidd båtkanten varpå fisket fortsätter. Och inte dröjer det länge för än nästa fisk kliver på som denna gång också är en riktigt bra rakare. Efter en grym fight kunde jag konstatera en 11.34:a på endast 112cm. En sanslöst vacker fisk som satte stopp för avslutnings fisket samt tre grymt roliga år på SportfiskeAkademin i Forshaga!