Svenskt Mete
Här kommer en berättelse och lite bilder från vårens fiskeäventyr i Mexico. Jag blir svettig bara av att tänka på den sanslösa resan! Vi var 7 personer som åkte iväg, helt inriktade på fiske. Vi hade en sponsor med i form av självaste ABU och vi hade en hel uppsättning spön med oss, 2 st Fenwick spön -120 gr, 8 st Shakespare Ugly Stik 20-70 g samt 10 st Sargus 6000 Penn-rullar fyllda med ca, 350 m 0.35 mm flätlina. En låda överfull med poppers, Rapala magnum, jiggar och skedar, här skulle det fiskas!
Sjön har länge varit en magnet för karpfiskare. Kompisar har fiskat den och min vän Dave Plummer har ordnat resor dit under många år. För mig personligen har den varit en sjö jag troligen aldrig skulle fiska. Den var för långt bort, för svår och för populär. Men under ett malpass i trakten av Lyon åkte jag och min sambo Inger ner till sjön för att kolla och fördriva tid då malfisket gick segt. Det var mitt i sommaren och det var få karpmetare på plats och desto fler solbadare. Synen av sjön gjorde att vi båda kände för at återvända för ett seriöst försök att landa någon karp. Sjöns gröna vatten med omgivande bergsryggar var magiska och lockande. Det skulle dröja sex år innan ett läge dök upp. En sen höstdag diskuterade vi om vart man kunde tänkas resa för att komma bort från julfrosseriet här hemma och få lite lugn och ro. Ingers oväntade förslag att jul och nyår i bivvy vid Cassien kunde vara skoj lät plötsligt fantastiskt lockande. Vi bestämde oss för två veckor på plats vilket skulle involvera både jul och nyår.
Inget annat karpvatten är omgärdat av en sådan mystik. De första monsterkarparna fångades redan på 80-talet och sedan dess har karpmetare från hela Europa vallfärdat till den legendariska sjön i södra Frankrike – ett vatten som fortfarande producerar drömfiskar!
I handen håller jag en svartvit bild föreställande en bro som sträcker sig över en stor sjö med ett par höga berg skymtande i bakgrunden.
– Jag ska åka till Lac de Saint Cassien och fiska karp!
Orden kommer från min gamla barndomsvän. Jag går i sjunde klass och året är 1987. Varken min kompis eller jag själv har testat karpfiske. Än mindre har jag hört talas om denna sjö i Frankrike. Jag tycker allt låter minst sagt overkligt.
13 år senare sitter jag i en bil tillsammans med Mikael Sandström och är på väg mot södra Frankrike. Efter en kall, vindstilla natt ligger sjön spegelblank när vi i morgonljuset tar oss ner till en utsiktsplats. Inget annat karpvatten är omgärdat av en sådan mystik och historia som Cassien. Jag är betagen och känner det i hela kroppen!
Att åka och fiska i Europas kanske brutalaste gäddvatten är någonting som man inte kan unna sig varje dag, utan snarare så drömmer man om det varje gång man läser en rapport eller artikel som kommit ut hemma i Sverige efter att någon av våra sportfiskare varigt där och känt hur de Tyska monstergäddorna pressar 100 grams 9 fotare till sin bristningsgräns.
Äntligen så var det dags för mig och Sigge att ge oss av, efter alla samtal och mail med Uli Beyer och Matthias Fuhrmann från Team Bodden-Angeln så var dagen här. Alla timmar av planering och undersökning gjorde att olika förhoppningar och förväntningar gick om vartannat i huvudet. Natten till avgång fick man inte mycket sömn, utan snarare gick igenom allt som skulle med 3 gånger för att lugna ner sina tvångstankar om att något blir glömt.
De mytomspunna Rumänska monsterkarparna som simmar i Lake Raduta undgick knappast någon karpfiskare under –90 talets slut. Inte mig heller. Som en så avlägsen dröm att ens tanken på att fiska efter dem var skrattretande.
Under 2005 blev jag allt mer sugen på att besöka sjön. Jag och Daniel Svalsjö var i stort sett på väg och planerna smiddes för fullt. Någonstans under planeringen så ändrades planen och vi hamnade i Frankrike i stället.
Under närmare 15 års tid har jag haft en stående inbjudan att besöka min vän Uwe i Tyskland och samtidigt prova på fisket i någon av hans lokala karpsjöar, men trots att jag känt honom i så många år nu, har det liksom aldrig blivit av. Det har alltid varit något som kommit i vägen.
– Jag kommer nästa år, var mitt normala svar och till slut började det kännas riktigt pinsamt. Han ville verkligen att jag skulle komma till Tyskland och till sist kände jag att det var dags att börja bruka allvar med Tysklandsplanerna.
Den 28 september var det dags för mig och Fredrik Mangotsson att dra iväg på våran första Frankrikeresa. Vattnet vi hade valt var Domaine de Brocard, ett vatten som inte är känt för att ge några extrema mängder fisk, däremot bra chans på en feting. 10-kilos kan man lika gärna fånga hemma, så åker man ca 150 mil ska det till något extra.
Efter en trehundra meter lång promenad var jag nere vid sjön. Efter ett par snabba kast med blicken kunde jag se tre karpar vid strandkanten. Två minuter senare gick en av karparna upp och tog min brödbit. Ska det vara så här lätt och var ska detta sluta?
Många förknippar Kanarieöarna med sol, värme och sandstränder, men jag ville inte ägna mig åt det!
Bad alltså, solen och värmen var det ju inte mycket att göra åt. Jag skulle åka dit för att praktisera på en karpfiskecamp. Låter nog skumt men det finns.
Efter mindre lyckade äventyr i både Lac de Orient, Frankrike och Lago de Endin i Italien hittar vi fram till Lago di Pusiano. Vi hade blivit lovade att ta över Janne Bohlin och Henrik Berntssons plats som hade fiskat riktigt bra senaste veckorna med flera superfiskar. Så nu skulle väll även vårat fiske ta riktig fart. Eller?
Lago di Pusiano ligger inbäddat bland bergen i norra Italien och är ett riktigt sago vatten. Det finns mängder med karp i varierande storlek från något kilo ända upp i mot, kanske även över 30 kg. Men de flesta karparna väger från 6 till 13 kg, fisk runt 20 kg är inte als ovanligt. Det finns relativt få platser om man ser till sjöns storlek. Detta beror på att det ligger en stad runt sjön, som det gör runt de flesta sjöar i nord Italien.
Linan var spänd till bristningsgränsen och fisken i andra änden pumpade i omväxlande långa, tunga, sega och hårda korta knycker. Fighten hade nu pågått från båten i dryga trettio minuter och detta liknade inte något jag tidigare haft på kroken.
Jag har tagit stora gäddor, karpar och laxar förut men den här fisken betedde sig helt annorlunda. Den verkade inte tröttna överhuvudtaget och gick till synes obehindrat och strök sig längs Saones botten. När jag ökade pressen så mycket jag vågade med 0,46 linan svarade fisken bara med en sugande pumpning som fick Adexaspöet att gnälla oroväckande. Efter trettio minuter kändes det att fisken i andra änden äntligen började mattas. Jag vevade ner och satte full press och äntligen följer monstret med upp till ytan. Plötsligt bryts den blanka vattenspegeln av ett stort svart huvud följt av en lång, lång kropp. Malen är äntligen mogen för landning.