Jag sitter här och funderar på var våren tagit vägen. Det känns som att detta kommer bli ett märkligt år, jag vet inte varför. En hård vinter som säkerligen sänker toppfiskarnas potentiellt nya rekordvikter har under en lång tid haft ett hårt grepp om Sverige. Våren borde varit här men den är det verkligen inte. Karparna, ja de står och trycker nu, de väntar och det gör jag med. Jag ser inget problem i att fisken inte lägger på sig vikt under vintern, men drömmen om en Svensk karp över 40 Lb finns där i bakhuvudet. Jag vet att det förmodligen, men förhoppningsvis inte är kört i år. Jag vill ha den fisken och den finns säkert där ute. Me vilka överaskningar ska det numera nyckfulla Svenska vädret bjuda på?
För att byta ämne totalt så vet jag inte varför, men att jaga en stor fisk är något som driver mig enormt mycket. Jag tycker att det känns naturligt och självklart och det är så man ska bedriva sitt fiske, på ett naturligt och självklart sätt, oavsett vad man strävar efter. Den största och vackraste fisken är den jag vill ha. Det fina med karpfiske är att det inte spelar någon roll om den får syna insidan av håven, om jag får beundra den eller om jag blankar hela året. Det som spelar roll är att jag har den i fokus, den är mitt mål. Det som spelar roll är vägen till målet. När målet är uppnått så är det bara vägen dit som har gjort någon skillnad. I år får målet bli en Svensk karp över 40 Lb. Jag har tiden, jag har drivet och jag tror den kommer. Är det så att den uteblir har jag många fina stunder att blicka tillbaks på när året är slut och isen täcker våra karpsjöar.
Hur som helst så längtar jag efter våren, den kommer snart. Nästa helg är det Mete och Predatormässan i Hässleholm. Mitt i Karpsverige ska jag andas, tänka och prata karp sedan är fisket igång efter det. Det ska bli skönt! Säg hej och snacka lite skit, det är alltid trevligt.
Snart är våren här, men först ska mässan klaras av och isen försvinna, efter det ska vi njuta av livet och av att vara karpfiskare.
